Eftersom vi bodde ute vid Atlanten och hade vatten i 50% av vår svängradie, så var det Loiredalen som gällde vid utforskandet av Piriacs omgivningar.

Vi hade läst om ett bra vinslott, i Muscadet du Sevre et Maindistriktet.

Vi tog en tur och besökte även Clisson, en bergsstad, mer påminnande om Italien än Frankrike.

Clisson hade magnifika utrymmen för saluhall och även innehåll.

Kuriöst, så besökte vi en husgerådsaffär.

Vi bevittnade blivande brudar, som valde från en lista med presenter.

Affären var lite inriktad på nygifta.

Vi köpte en annorlunda korkskruv!

Staden var mycket backig, men vacker och vi var yngre då.

Hade klarat sig bra från krig och förstörelse.

Minns också, att vi åt middag på ett ställe som hette Le Cascade. Det låg vid ett litet vattenfall i ett biflöde till Loire.

Maten var bra.

Innan vi kom till Clisson, så besökte vi Chasloire.

Slottet hette så, men deras viner hade andra namn.

En härlig vinkällare, med ett stort provningsrum, ett rustikt bord och vinstocksrötter till ljusarmaturer.

Vi träffade ägardottern och det blev en del handlat.

Muscadet du Sevre et Main har blivit ett vitt favoritvin av det lättare slaget.

Vi har stannat till på flera andra ställen i dalen, både smakat rött och vitt, handlat en del, avstått i andra fall.

Det verkade vara en tendens, att de som tidigare producerat ”lantviner” gått över till fruktodling.

Jag tror aldrig att jag varit med om en sådan sortflora som här nere, inte bara hos odlarna, utan även i affärerna.

Inga plastäpplen där inte.

Längre in i dalen ligger en stad, Samur.

Den är sagoomspunnen och ett slott, magnifikt, ligger högt på en berghylla.

Det är ett av Frankrikes största.

Jag hade nöjet, senare, att guida och informera en gymnasieklass från Samur, på jobbet.

De hade ett utbyte med Bäckängsskolan.

Vid ett senare besök, så kollade jag skolan de kom från.

Någon stans mellan Samur och La Fleche stannade vi inför åsynen av grottor huggna i sandstensberget.

Folk hade bott där.

Stora vinkällare inrymdes i markplanet.

Vi gick en liten tur upp i berget.

En aggressiv hund gillade oss inte.

Ägaren, en äldre man, tog tag i honom och låste in den.

Han ursäktade sig och frågade om vi ville smaka på hans vin.

Med en ingång som till ett växthus, hade han en stor grotta där han förvarade både rött och vitt vin.

Vi smakade, han talade bara lite Norska!!!, vi inte särskilt bra Franska.

Varför Norska?

Han hade tydligen varit allierad agent i Norge under kriget.

Vi förstod av gester och åthävor, att det varit farofyllt.

Innan vi lämnade honom så fick vi några flaskor vitt vin.

Det kom att få heta ”Gubben vin”.

I La Flesch övernattade vi på ett gammalt hotell, med en fantastisk inredning.

Rummen var som våningar och sängar och möbler från 17-1800talet, förmodligen ämnade åt slottslikande förhållanden.

På väggarna hade man vävda tygtapeter, men på golvet hade man lagt tjocka heltäckningsmattor!

Vid surfande, så har jag förstått att hotellet helrenoverats och den imponerande inredning finns inte kvar.

La Flesch är en garnisonsstad och Henrik den  5:es livregemente. Idag verkade man ha officersutbildning.

Garnisonen i La Flesch

Vi såg mammor följa gossarna till regementet, efter att ha ätit middag på hotellet.

Det är bördigt i Loiredalen, grönsakerna är väldigt tidiga och dalen gör skäl för namnet ”Frankrikes trädgård”.

I St Nazaire åkte vi över en bro.

Första och andra gången vi var nere, kostade det 10 FrF att passera.

Tredje gången var det gratis, bron var betald!

Den här lilla rapsodin från Loiredalen, fördelar sig egentligen på 3 olika besök, men det skadar inte saken att väva ihop det.

Idag är det förmöten inför CPMR:s generalförsamling torsdag-fredag.

CPMR är indelat i ett antal kommisioner.

Västra Götaland är med i två kommisioner, Nordsjökommisionen, NSC, och Östersökommisionen, BSC.

Gun Marit Helgessen från Telemark i Norge(tvåa från höger), rattar Nordsjökommisionen som president.

NSC var först ut.

Huvudfrågan var en Nordsjöstrategi.

Det skulle väl inte bli några större diskussioner.

Jodå.

Det hade uppdagats, att EU:s påfund, var mer raffinerat än det sett ut från början.

I mångt och mycket har regionerna i EU, däribland Västra Götaland, större inflytande över besluten än nationalstaternas regeringar.

Regionerna är kraftfulla lobbyister och varje EU-parlamentariker kommer ju i första ahnd från en region i andra hand från ett land.

Inte minst stora delar av EU-bidragen hateras av regionerna.

Nu slår nationalstaterna tillbaka, med "makroregioner".

Ett instrument för staternas regeringar, regionerna är sidsteppade i förslaget.

Samma diskussion på BSC: s möte.

Frågan kom upp en tredje gång, på de svenska medlemsregionernas möte senare på kvällen.

Nu kommer CPMR:s ledning att konfronteras med frågaan.

CPMR är ju regionernas organisation.

Ska bli intressant att följa frågans vidare hantering.

Resultatet kan väl visa sig tidigast 2011.

Avslutningsvis hade vi lite social samvaro, c:a 350 personer, som alla kom från maritima eller perifiera regioner i Europa.

Svenska Mässan sväljer det och många därtill.

Så var årsmötet avklarat.

Det blev lite turbulens innan årsmötet.

Vår kassör hade fått ändrade förhållanden på sin arbetsplats, så han ville ha avlastning, avgå.

Det skulle ju bli knepigt, med både ordförande och kassörsbyte samtidigt.

Tommy, kassören, sitter kvar ett år till.

Allt löpte enligt plan.

Det har varit 16 intressanta år.

Sammanslagningen av båda brottarklubbarna i Borås, 1993, tog några år innan vi var ifrån "vi" och "ni".

Det gick väldigt bra egentligen.

Vi har blivit ett gott gäng och klubben fungerer idag bättre än någonsin.

En av motorerna i detta har varit och är Mattias, som nu tar över som ordförande.

Mattias är brottare sedan 6-7 års åldern, idag tränare, men även förälder till två entusiastiska brottartjejer.

För min del försvinner jag inte från verksamheten, utan skiftar egentligen med Mattias, jag kommer att vara sekreterare.

Först på programmet, efter årsmötet, står en föreningskväll, där vi ska få de yngre och deras föräldrar, att känna att de tillhör en klubb.

Lite uppvisningar från de äldre brottarna, försöka att engagera föräldrarna i klubben.

Hörde också glunkas om att jag skulle avtackas vid det tillfället.