Vi hade vårt första styrelsemöte för säsongen i kväll.

Mycket handlade om årsmötet i slutet av september.

Det häder kul saker.

Klubben har fått med 3 tränare, på elittränarforum i Skåne.

Det är de värda, gör ett jättejobb med tjejerna och killarna.

En av våra tränare, Mattisas, tränar hela Västergötlands elitungdommar.

Bilden är från en Nordisk ungdomsturnering i våras, där vår klubb hade ganska många med i Västgötalaget.

På bilden instruerar Mattisas Rahim i en periodpaus, medan Tobbe och Markus står i bakgrunden.

De äldre började träna redan första veckan i augusti, mellangänget kör i gång på måndag och de minsta börjar den 1 september.

Vissa kan inte hålla sig, så de har redan varit nere och fått vara med de äldre.

Vi har fått en hel del förfrågningar på mejl hela sommaren, så det ska nog bli  trångt på mattorna i vinter.

På 1960-talet arbetade jag på Saab i Trollhättan.

I plåtverkstaden tillverkade jag detaljer till Saab 95 och 96 under tiden 1962-65.

Vi tillverkade bilar som en del av folkhemsbygget.

De anställda hade rabatt både på nya bilar och reservdelar.

Ja, en del skaffade sig 100 % rabatt och smög ner strömfördelare och annat i ”bagen” när de gick hem.

Själv har jag haft en 95:a, tvåtaktare och en 96:a, fyrtaktare.

Det fanns en gloria runt Saab, flygplansfabriken som börjat göra bilar.

Pat Moss och Erik ”Carlsson på taket” gav rallyframgångar och stolthet långt utanför fabriken.

Saab var en folkbil.

Situationen  förändrades. Man gick in i ett annat ”segment”.

När Saab 9000 Turbo funnits på marknaden i ett och ett halvt år, hade priset stigit med 22.000 kronor.

Ingen höjde ett ögonbryn.

Presumtiva Saabköpare klagade inte på något så banalt som priset.

Christer Glenning i Aftonbladet sade ”att Saab 9000 Turbo är en  bil för folk med mer pengar än förstånd.”.

Så småningom blev det många om detta trånga segment.

Både Saab och Volvo fick problem.

Idag är situationen den att man håller på och säljer bilföretag som man sålde fattighjon förr i tiden.

Koeningsegg har, enligt media nu på morgonen, ett av tal klart med GM, Volvo har en Svensk köpare på gång.

Bra så långt, folk kan gå med hjärtat lite längre ned i halsen till jobbet.

Men, risken är uppenbar, att dessa företag, med inte allt för stor ekonomisk uthållighet, måste ”nicha” sig ytterligare.

Den manövern ger förmodligen inga miljöbilar, än mindre har de kapital att satsa på forskning och utveckling på miljöbilar.

Bilen är nödvändig i stora delar av vårt land.

Bilen är en frihetssymbol som inte kan diskuteras bort.

Men fossilbränsle är inte nödvändigt för att driva bilar.

Jag hade nog känt mig tryggare på de 10.000-tals vägnar, som är beroende av fordonsindustrin , inte minst här i Västsverige, om Saab och Volvo fått ägare med ambitioner.

Andra ambitioner än att göra häftiga bilar.

En sak är säker, på häftigmarknaden står inte miljön högt i kurs.

Som Västsvensk tvingas man slitas mellan ekologi och varaktiga jobb.

Varaktiga, ekologiska jobb är det enda hållbara i framtiden.

Klarar häftigpellarna det?

I våras sådde jag några Dahliafrön från i fjol.

Det var bara några stycken som jag handpollinerat, för att få den kombination jag ville.

Där är resultatet så här långt, den enkla, mörkröda med gul mitt, c:a 11 cm i diameter.

Den största mängden frö tog jag från en kaktusdahlia, gul, som stod i en grupp med blandade kaktusdahlior.

 B. Corvina, Corvina är ett gott Italienskt rödvin, bra till ost.

Av den planerade pollineringen blev det bara 5 plantor.

1 dog och en har utvecklats väldigt långsamt.

Den minsta av de övriga blommade först.

Jag har namngett dem, bara på kul.

B står för första bokstaven i hustruns förnamn.

De andra två återstår. De är på väg mot föräldrarnas, Arabian Night, höjd.

 B. Mailbox, ja vad ska man kalla en gul Dahlia?

Av de slumpmässigt pollinerade, har det fram tills nu blivit tre som jag tycker om.

Ytterligare två är på G med stora blommor, en orange och en mörkröd.

 B. Brick, tegelröd.

Nu pollinerar jag de här med lämpliga, stora fyllda Dahlior.

Kanske kommer det ännu finare exemplar nästa år.

Den enkla nedan, har pollinerats med sig själv.

Får se vad det kan bli.

 B. Tunisian night, barn av två Arabian Night och så har vi varit i Tunisien.

Har plats för c:a 50 frödahlior nästa år.

Även om det inte blir några prisvinnare av dem, så är det en härlig pallet av färger där de står.

Nästgårds från Nabben, ligger Sundholmens slottsruin på en liten ö i Tolken.

När vi kom hit var ruinen ganska förfallen, det var förbjudet att gå in eller beträda murarna.

Läskunnigheten upp i åldrarna hade förmodligen sina brister, för det var högsta nöje för ungarna att undersöka borgen, ja t.o.m övernatta och grilla korv.

Således har våra egna och deras kompisar även upplevt äventyr i ruinen.

I slutet av 70-talet rustade man upp den, förstärkte murar och trappor.

Idag kan man utan större risk beträda den.

 Ruinen i kvällssol från sydväst

Ruinen har alltid varit ett populärt utflyktsmål, inte minst från ”koloni”-sidan.

Där ligger båtar som man kan låna och ro över.

Några pojkar i vårt område körde båttaxi några somrar.

De tog 5 kronor dit, sen förhandlade man om priset tillbaka!

Idag är Barnkolonin, som drevs av Stockholms kommun ett antal år, ett härligt representationshus för Borås kommun.

Bl.a så firas många bröllop där.

När min dotter var i 6-7-årsåldern, fantiserade hon om att hon skulle bo på kolonin när hon blev stor.

Där skulle hon bl.a ha en kock med stor mage!

Det blev inget av det, men en kock med ”stor” mage blev det, han är far till Max vårt äldsta barnbarn.

Så kan det gå.

Från kolonisidan har det gått en stenbro över till ön i historisk tid.

Dessa stenar är kända för fritidsbåtägare, inte minst fiskare.

Det är inte få som ”gått i” dom.

Man tror att borgen är från medeltiden och under 1400-talet kommer den i ätten Snakenborgs ägo.

På 1500-talet kom den i Per Brahe d:ä:s ägo och det gjordes tillbyggnader.

Under Karl XI:s reduktion, drogs slottet in till kronan.

Därefter förföll det och blixten har slagit ner flera gånger.

 Det finns båtar att låna för överrodd.

Slottet har även en amorös historia.

Gustav II Adolf tillbringade mycket tid på borgen med sin ungdomskärlek Ebba Brahe.

Likaledes gömde sig Erik Stenbock här med sin älskade som han rövat bort från Hörningsholm.

Amorösa äventyr på ön verkar vara tidlösa, ända in i våra dagar får ön och ruinen sin historiskt hävdvunna användning.

Ön med slottsruinen används till fester av olika slag, även av sjöslagskaraktär.

Har själv varit med och transporterat hem ett antal ”slagna”, med båten.

 Från vår sida, från öster har vi bara mäklarutsikt, när träden är avlövade kan man få en skymt

När man är på ön och ser ruinen, och trampar marken därikring, är det ofrånkomligt, man får sina funderingar vad som här föredragit sig genom åren.

Vi har några Ekar på samfälligheten, som förmodligen är 400-500 år gamla.

Vad har allt hänt mellan Ekarna och Slottsruinen genom åren?

Söndagen gjorde han till vilodag.

Hur det än är i den andliga världen, så tycker jag att man ska ha en profan vilodag.

Som pensionär kan det ju annars vara lite svårt att se var veckorna börjar och slutar annars.

Vi har 3 rundor, som är spårade.

Lerbäcksrundan, för att hämta tidningen, c:a 3 km.

Askanäsrundan, likaså 3 km.

Sen har vi Femkilometrarn, som är 5 km.

 Ljuset silas så härligt i Bokskogen

Därutöver kan man ju komponera sina vandringar efter eget huvud och behov, men sjön begränsar 180 grader av svängrummet.

Idag valde vi Askanäsrundan.

Att det har blivit en runda, har sin upprinnelse i att det ligger två gårdar nere vid sjön, i Askanäsviken.

Från början hade man bara en väg, men så blev bönderna ovänner och Askanäs byggde sin egen väg.

Det innebar bl.a att bondeträtan förutan, skulle vi legat i slutet av vägen i stället för som idag, i början.

Bl.a så går man genom en bokskog.

Märkligt med bokskog, oavsett när under året man går igenom, så upplever man det som vackert.

Vi gick egentligen ut på en promenad därför att dagens utflyktsmål, Magnolia, inte öppnade förrän kl. 12.00

 Dahlior i långa banor, gata upp och gata ner

Magnolia är en trädgård, med bl.a över 200 Dahliasorter.

I stort sett alla stod i blom, även om de var försenade p.g.a frost i växthuset i våras.

Det kan tydligen drabba proffs också.

Det var ju rena Clon Dyke för en Dahliadiggare.

Man går där och får sina favoriter, skriver eller fotograferar namnet, för att sedan kunna fylla i en intresseanmälan.

Till våren, i slutet av mars får man sina knölar.

Och billig är han, 25 kronor!

Trädgården har annat än Dahlior, här är det en vattenavdelning

 och här är det Krasse, som ser ut att börja rymma

Jag fick en ny favorit, Lady Darléne. En tegelfärgad skönhet, med gula kantspetsar.

Den kommer också att passa för pollinering av en egen tegelfärgad fröplanta.

 Lady Darléne, bra höjd, stora blommor och en färgsättning som faller mig i smaken, ska nog bli några knölar till våren

Trädgården omfattar flera avdelningar, med bl.a stenpartier och vattendelar.

Magnolia har även växtförsäljning, det följde med 3 Vita Solhattar hem.

I fjol var det 2 stora krukor som härbärgerar Fuchsia  i år.

Det finns även kafé och resturang.

En stor shop, där man t.o.m kan köpa julprydnader!

Magnolia ligger i Västra Götalands östra delar, det som tidigare var Skaraborgs län, mellan Nossebro och Grästorp.

I dagens BT, som likt alla söndagar innehåller ”BT för 50 år sedan”, kan man läsa om Stefan Henriksson, Segloraprofeten.

Han var vad vi kallar, ett original, men ett aktivt original.

Han bildade ett politiskt parti, ”Leve Israel”.

På rent jäkelskap, röstade man på honom i Segloras kommunalval 1958.

Jag tror det var 17 röster han fick, vilket räckte för att ta plats i kommunfullmäktige i denna lilla kommun.

Seglora är väl mest känt, utanför Sjuhäradsbygden, för kyrkan på Skansen.

Han tog en plats i kommunfullmäktige.

”Profeten”, som han oftast benämndes i våra bygder, hade en åsikt i varje fråga, stor som liten.

Under beslutsprocessen så begärde han alltid votering, med känt resultat, alla mot ett.

Vid ett tillfälle fick man rekvirera polishandräckning, för att avvisa honom, då han hade en särskilt aktiv dag.

Han nöjde sig inte med dagens ärenden, utan nagelfor även gamla beslut.

Segloras införlivning i Viskafors kommun påskyndades av fenomenet ”Profeten”.

I Viskafors kom han inte in.

1974 gick Viskafors upp i Borås kommun.

I valrörelsen 1968, gjorde han ett försök att komma in i riksdagen.

Vi var några ungdomar, som lyckades spela in hans valtal och en längre intervju på band.

Tyvärr vet jag inte var bandet finns idag, men jag tror inte det är förstört.

Hans valprogram bestod av några få punkter, där ett par förtjänar att nämnas.

Världen skulle avrustas och en fredsvakt upprättas, bestående av 2000 judinnor med lätta handeldvapen.

Världen skulle befolkas av ”Sovjetmänniskor”.

Han ansåg, att Stalin kommit på ett nytt sätt att föröka mänskligheten, där bl.a tungt vatten var en beståndsdel.

Som han sade: ”Sovjetmänniskan framställs inte på det gamla tjuraviset”.

Som en konsekvens av sin uppfattning hur fortplantningen skulle ske, lät han kastrera sig.

Han skickades hem från Leningrad med buller och bång.

Där hade han på Marbodialekt informerat ryssarna om ”Sovjetmänniskan”.

”Profeten” tyckte inte det var så konstigt att han utvisades, "det var ju statshemligheter" han avslöjade.

Han passade naturligtvis inte in i någon religiös församling, så han försökte, tillsammans med sin mamma, bilda "De två vittnenas församling".

Men han fick bakslag från "Kyrkominister Engberg som inte ville ha konkurrens".

Han drog omkring, med en stor Kanadensisk skogshuggarjacka och en Amerikansk flagga på en pinne.

Vad jag vet, var det aldrig någon som misskrediterade honom, han fick vara det inslag i samhällsbilden han var.

 Idag var sista sommarprogrammet i P1.

Jan Guillo var siste man ut.

Programmet var högintressant, för politiskt aktiva 40-talister så var det ett stycke samtidshistoria.

På 1960-och 70-talet kunde makten ljuga, och media hummade med, trots att varenda normalbegåvad journalist insåg hur det låg till.

De rätta frågorna ställdes aldrig, än mindre publicerades.

När spionorganisationen, spioneri på svenska folket, IB avslöjades, fängslades de som sa sanningen på vittnesmål från dem som ljög.

Makten ljög och media jamsade med.

Vi var många som vid den tiden kunde räkna ut att sossarna och LO-ledning hade en underrättelseorganisation.

Var man kom, på fackliga kurser, möten mm. så visste mötesledningen redan vem som var vem.

På den tiden var det så, att det räckte att någon kunde skällas för kommunist, så var det inget att bry sig om.

T.ex kallade Tage Erlander alla som var kritiska till USA:s krig i Vietnam, för kommunister.

Enligt Guillo var detta ett av skälen till att vänsterrörelsen växte som den gjorde.

”Är det kommunism, att vara solidarisk med Vietnams folk, då är jag kommunist”.

Vid den här tiden snärjdes landets justitieminister, Gjejer, av besök på bordell.

Det var ju en stor fara för rikets säkerhet, bordeller och utpressning har historiskt varit samkörda.

De som avslöjade det, blev brottslingarna.

Makten ställde upp och ljög.

När verkstadsklubben på Saab i Trollhättan, skulle byta lokaler, så rensade man i lådor och skåp.

En bekant till mig tyckte att han kände igen killen på fotot.

Det var min fil hos IB.

Jag fick den och har den kvar.

Vet inte riktigt var den ligger nu, för jag är inte av den konspiratoriska sorten.

Registrerade man Vietnamaktivister och kommunister, var det klarat att jag skulle vara registrerad, annat hade ju varit tjänstefel av de obefordrade socialdemokrater, som fungerade som rapportörer.

Jag fick mig ett gott skratt, i deras beskrivning av mig, vilket tydligen skulle vara en risk:

”Han är en lättsam och trevlig kille”, vilket naturligtvis kunde vara en fara för motståndarna.

Vid ett annat tillfälle, andra halvan på 70-talet, var jag hemma och var sjuk.

När jag tittar ut genom fönstret, står det en grå japanare precis bakom min bil.

När jag tittar närmare, ser jag att min framdörr är öppen.

På framsätet ligger en karl i grå kostym och verkar pyssla med något under unstrumentbrädan.

Jag tar reg.numret, anmäler händelsen till polisen.

En koll i bilregistret visar, att bilen var skriven på en ”import-och exportfirma, med ”american” i namnet.

Polisen gick igenom bilen, sade sig inte hitta någonting, i övrigt lades fallet ner.

Det var väl dumt, man skulle levt bus, men den verklighet som Guillo talade om idag var ju verklighet då, även för mig.

Visst ljuger ministrar och andra dignitärer idag med, men de klarar sig oftast inte så länge.

F.ö har jag målat färdigt, nu gäller det att sätta ihop byggsatsen, knutbräder, sims, dörrfoder och dörrar.

Allting har en ände.

Rubriken skulle kunna vara hämtad från lillpojken Olle hos familjen Marklund i Svartliden.

När solen stack fram idag fullständigt exploderade ett antal fjärilspuppor, trädgården riktigt översvämmades av Fjärilar.

Många arter.

Här är det en Dahlia av eget frö, som får besök.

Tar man sig lite tid, så är det inte så svårt att lära sig vilka växter de stannar upp vid.

Tagetesen var populär

Generellt kan man säga att det är krydd-och medicinalväxter, samt de gamla torparblommorna som får flest och längst besök.

Men även pollenrika yngre arter har lite att lämna ifrån sig.

Solhatten är ständigt uppvaktad

Fröfirmorna tillhandahåller idag fröblandningar som ska dra fjärilar.

Men det fordras mer än så.

Miljön ska vara sådan att nya fjärilar kan födas upp.

Våra kliniskt rensade villaträdgårdar skapar ingen mångfald.

Här har tre arter slagit sig ned, plus någon mer

Men, hur bra betingelser man än försöker skapa, kan man inte göra något åt den naturliga avgången.

Tittar man lite närmare så ser man att det är något som inte är som det ska. Jodå, den är död. Låg på Ölandsstenen. Först blev jag lycklig över de utslagna vingarna.

Men den rörde ju inte på sig. Den var död.