En härlig morgon vid Laganoset, Snapparps rastplats.

Det är inte första gången vi stannar vid ”oset”.

Bra ordnat, snyggt och prydligt och så en vidunderlig utsikt över oset ut mot Västerhavet.

Mackor med stekt ägg och bacon, kaffe smakar suveränt när man åkt ett par timmar.

Efter att ha besökt de prydliga toaletterna var vi igång igen.

Första anhalt var Cedergrens handelsträdgård i Råå.

Där skulle vi köpa våra 2 Awakeningrosor.

Innan vi visste ordet av hade vi blivit med 3 rosor till och en hög Helenium, Solbrud.

Kunde inte hjälpas, vi var ganska nöjda.

 Cedergrens från förr

Ute i handelsträdgården stod 4:de generationen Cedergren och vattnade.

Det kändes i väggarna, att här finns det stolthet och tradition.

Fronten mot gatan, är den samma idag, som när gamle Cedergren huserade.

Ett stenkast från Cedergrens ligger vårt andra besöksmål; Raus saltglacerande keramikfabrik.

Raus drivs idag av 6 konstnärer, ingen har anknytning släktmässigt med tidigare ägare, men har bestämt sig för att fortsätta traditionen, hålla teknik och kunskap uppe,

 Färdigglacerade föremål, en våning upp, ovanpå ugnen hos Raus

Nu hade deras brännugn spruckit, så de kunde inte bränna förrän de byggt en ny eller reparerat.

Den installerades 1911.

En ny ugn kostar 3-4 miljoner, reparation ungefär en miljon.

Deras kollega på Vallåkra, som vi skulle besöka senare, hade råkat ut för samma sak, men fått pengar från Länsstyrelsen.

Det är bara Raus och Vallåkra som håller på med den här tekniken.

Hoppas det går bra för Raus .

Det blev en halvstor Spillkum, lagom att ha sallad i och 2 äggkoppar.

Hustrun brukar klaga på att äggkopparna inte ligger still i diskmaskinen, det kommer de här att göra.

Nu var det dags för obligatoriet, Fredriksdals friluftsmuseum.

På vägen dit passerade vi Olympia, HIF:s hemmaarena.

Stämningen kring HIF är dov idag, åkte ut ur Europaspelet på straffar nere i Sarajevo igår.

Det är trädgårdsdelen som intresserar oss mest.

De odlar gamla sorter, helt biodynamiskt.

Fick en intressant pratstund med trädgårdsmästaren.

Kryddgården, man vill bara inte lämna den.

 Här skulle man kunna gå i kring hela dagen

Malört och Ålandsrot, som är in emot tre meter höga!

Idag var den ”kryddad” med mängder av insekter, humlor, fjärilar m.fl nektarsökande.

Grönsakslandet gör en ”grön” av avund.

Så det växer, vilka mängder och många arter.

De har avsättning för allting och det hjälper till med finansieringen av trädgården.

Fruktträden, hade redan mogna äpplen på de tidiga sorterna.

Här finns en rik skatt av gamla svenska sorter. En del sorter har inget namn, utan anges med stället där man funnit den.

I anslutning till Fredriksdal ligger Flora Linnea, den andra handelsträdgården vi efterhört om våra rosönskemål.

De hade inte svarat, hade heller inget hemma av Awakening.

Men jag köpte en handfull fröpåsar inför nästa säsong.

Det gäller att ligga i framkant.

Så var det då dags för sista anhalten på denna Skånska resa.

Vallåkra.

Mycket var sig lika som hos Raus.

Samma storlek ungefär.

Brände 4 gånger om året.

Basen är nyttoföremål , men en hel del konsthantverk har börjat komma in.

Vallåkra har en högklassig restaurang.

 Från golv till tak utefter tre väggar stod drejade föremål i väntan på bränning och saltglavcering

På Vallåkra var ugnen i stort sett fullproppad med föremål, de sista höll på att ställas in.

Det skulle eldas.

1 ton stenkol går åt till en bränning.

När röken byter färg är det dags för saltglacyren..

Hela processen tar en månad ungefär, då är föremålen så avsvalnade att de kan hanteras.

En lustifikation:

På vägen ner, så kom jag att tänka på likheten mellan saltglacering och påveval.

När röken byter färg har man fått en påve och kan börja salta.

Talade med en tjej, som hade hand om det på Vallåkra och hon skrattade gott.

Får se om det kommer i marknadsföringen i framtiden.

Både Raus och Vallåkra var mycket intressanta bekantskaper.

Hustrun hade varit där innan men för mig var det en ny värld, ja gammal värd, så tillvida, att tekniken är densamma sedan 1800-talet.

På Vallåkra, blev det en skål att rulla senapsfrön i och två krus att förvara senapen i.

Vi skulle egentligen ha druckit eftermiddagskaffe hos dottern i Olofsbo, men hon försenades från Borås, så det får bli en annan gång.

 Det är inte så dumt hemma heller

Väl hemma, så gick vi ner till sjön och badade, 21 grader och kanonskönt.

Det är lätt att falla in i talesättet;

Borta bra men hemma bäst.

Föräldrarna hade varit iväg på Audision med honom häromdagen.

Idag fick de beskedet.

”Honom ska vi ha”.

Får väl se vad det blir av det, men lite kul i alla fall.