Vi har ungefär en timmes väg till Gårdby.

Då är vi nere på världsarvet, det sydöländska odlingslandskapet.

Det har blivit några somrar nu, som vi stannat till hos Kent och Gullbritt för en fika och lite prat om senaste nytt.

Vi passerar byar som Källa, Föra, Räpplinge med sin kvarnrad och N:a Möckleby.

Gårdby har chanserat.

Affärer är nedlagda även bensinstation och byns stolthet, Bagar Berta, har även hon kastat in handduken.

Nu finns allt på västra sidan av ön.

Den här gången skulle vi göra ett lite längre stopp.

Kent invigde sin nyrenoverade cykelkärra, lastade den med skaffning och sittunderlag.

 Trosspojkar

Max och Pontus fick ta törn i trossen denna dag.

Vi skulle ut på Stora allvaret.

Från byn Skarpa Alby, söder om Gårdby, blev det allvarvandring i enochenhalv km.

Platsen de ville visa oss var känd för två saker.

En kyrkoskatt och en aldrig sinande källa, ute på allvaret.

Vattnet sipprar fram mellan kalkstenen på det torra Allvaret

Kyrkoskatten hade hamnat där många gånger i historien, men blivit kvar bara en gång.

Varje gång det siktades rövare i Älebäck, tog prästen med sig församlingen och kyrkoskatten.

Det var en väl vald plats för överlevnad, den inrymde nämnda källa.

Folk söker fortfarande med detektorer, men det som fanns att få är nog uppe.

Utöver att smaka det alldeles utmärkta källvattnet, som för övrigt försörjer ungefär 40 kreatur under sommaren, skulle vi äta medhavd skaffning.

Pastasallad, kyckling och en härlig laxanrättning.

Vi åt med god aptit, pojkarna mest, det kostar på att vara dragare.

 Gårdby kyrka c:a 4 km bort

Tillbaka hos Kent och Gullbritt, tittade vi på deras senaste renovering.

Källaren.

Badrum, pannrum, vinkällare och ett stort allrum i det tidigare sommarköket.

Gullbritt bor redan på Öland, Kent flyttar dit när mandatperioden är slut.

Han liksom jag ställer inte upp till omval.

Vi var överens om att det blir en stor förlust för regionen!!!

Från Gårdby åkte vi till Capellagården i Vickleby.

Det var för varmt för att titta på avgångsklassens slöjdalster, möbler och keramik, väl värt ett besök i vanliga fall.

Det blev trädgården och inköp av förutbestämda plantor.

En vacker kruka, modell större följde med av bara farten.

Det blev grillkväll vid stranden.

 Sjöbodar, väderkvarn och badande barn i den fina kvällen

En hel del folk hade samlats, badning och grillning går i varandra en sån här dag.

Hustrun och jag ville njuta kvällen.

 Det är lite som behövs för att det ska bli en lyckad grillkväll

Pojkarna ville njuta maten för att sedan gå tillbaka till dator, TV och mobiltelefon.

Tiden efter 14.00, går Max telefon på högvarv. Då är det SMS från kompisarna som just stigit upp, sen håller det på till framåt sen kväll.

Förmodligen efter vi lagt oss med.

 Färska spår efter hungriga men otåliga pojkar

Det var en fin kväll vid Kalmar sund.. Hustrun och jag blev kvar en bra stund, vattnet var på väg in och kvällen var verkligen ljum.

Men inte outhärdlig, det ser Ölands omvittnade vind till.

Nu skulle det ge sig, om pojkarna var ”för stora”, för att köra gokart.

En barnbana löste problemet, de var inte älst på den stora banan.

Blev placerade i Heat 7, heat 4 pågick.

 Max studsar på tvären

Ett av de viktigaste momenten för 15-åringar verkar vara att välja hjälm.

Det var två år sedan jag såg dem köra, de har inte suttit i en gocart sen ddess.

 Pontus i hårnålen

Men 2 år ger en mycket större beslutsamhet och tuffhet.

De stod inte de mer erfarna efter i kurvorna, även om de på min inrådaan inte öppnade för fullt.

Det märktes att de hade roligt.

Nu gick de på tvären genom kurvorna och den lilla bilen fullkomligt studsade, men de orkade hålla den på banan.

Samtidigt var det intressant att se hur de mer erfarna hanterade olika moment.

De var nöjda med ett åk, de hade haft möjligheten att åka crosscart också, men godishyllan i Löttorpshallen hägrade.

Lugna puckar på eftermiddagen, slappade, läste och ett bad.

Dett hade blivit ”skyet” som yr.no uttrycker det.

På väg ner till Borgholm kom det några regndroppar, men när vi gick ur bilen på allvarparkeringen, höll det upp, solen stack fram och det var konsertväder.

En hygglig prick på väg tillbaka till bilen med paraplyer, upplyste oss om att de inte släpper in paraplyer.

Tack för det, vi hade inte långt till bilen.

Några minuter senare återgäldade jag, genom att upplysa vidare.

Vakterna släpper numera inte heller in stolar och alkohol.

De är inga nyktergetsriddare, men entreprenören har avtalat.

Betyder narurligtvis enormt för deras omsättning.

Vi fick lägga ifrån oss två Andersson, 3,5.

Entreprenören blev inte rikare, vi drack kaffe till macorna i stället.

Caroline af Ugglas startade.

 Carolineposè

Vilken tjej!

Sjöng egna sånger blandade med Joplin.

Hade en bautaflaska med vatten med sig på scenen, hade klarat sig med en mindre men det ingick väl i showen.

Hon akompanjerades av maken på gitarr, en stråkkvartett och keyboard.

Förresten, på fötterna hade hon kängor med höga skaft och minst 7-8 centimeters bottnar.

Hon stod faktiskt för sig själv.

Hade gladeligen betalt inträdet bara för henne.

I uppehållet mellan henne och Ledin hamande en småländska 25 cm. Från mitt öra.

Normalt inga problem, men hon försökte prata i mobilen i det allmänna larmet från 5000 åskådare och trimmande funktionärer och musiker.

Jag bad henne att gå till ett lugnare ställe, men hon svarade att hon behövde prata så högt för hon ringde till haparanda!

För några tiondelar fick jag hjärnkramp.

Min farmor brukade ropa i telefon, när hon talade med farsan, 3,5 mil bort!

Hon gjorde en affär av det och hade några hejdukar omkring sig, som skulle ”kriga”

Blev inte så mycket av det, de drog sig allt längre ifrån under kosertens gång.

Lade på ett avväpnande leende, när de gjorde sina fåfänga försök.

Det var tryck under Ledins konsertdel,

 Tomas Ledin gav allt i enochenhalv timme

Det märktes att publiken kommit i huvudsak för honom.

Han bjuder på sig själv, några nyskrivna låtar men annars kända märken i en och en halv timma.

Vi har sett honom några gånger i Borgholm, varje gång tycker man är den bästa.

Vi gick före inropningsnumret, det betyder en hel del när man ska ut från parkeringen, man hör, ända till bilen.

Familjen Bernadotte stod inte på sin balkomg, den var idag befolkad av undersåtar.

Vid morgonen dopp, kunde vi konstatera, att My vittjade redskap.

My stävar mot hemmahamnen

I hamnen hade det redan samlats hugade spekulanter på fångsten.

I väntans tider

Efter frukost bär det i väg till Gårdby occh Kent och Gullbritt.

Vi ska ut på exkursion på Stora allvaret.

Dagens djurbild, en uppvaktad tjur!

Rapport från morgonsoffan

Vilken morgon vi haft!

 Blå Jungfrun insvept i dis, kav lungt

Kommer ut på altanen kvart i sju, lite dis och dimma, solen sticker igenom och inte ett blås hörs från Kalmar sund.

Efter kaffe och ett par hembakta Skånska pepparkakor åker jag som vanligt till Bagar Berta.

Crossianter, frallor och en Foccatsia med Oliver och Fetaost, den sistnämda ska bottna skaffningen under konserten i kväll.

Nu är Viktoriadagen över så då åker vi ner till Ledin och af Ugglas.

Kav lungt, disigt men soligt när vi kom ner till sjön för morgondopp.

 Allan i arbetstagen, det är han jämt, ska man få honom att sätta sig, så är det med en grogg, gärna omvända förhållandet sprit och slödricka

Allan, Allys bror i huset bredvid var redan nere och bättrade på sin bana till båten.

De var tre syskon som byggde små stugor på 60-talet.

Idag är det bara en som någotsånär påminner om det ursprungliga.

Här finns ju inte så många naturliga förtöjningsplatser, så man drar upp båten på hällarna, via en bana med rullar.

 Så här dras många båtar upp och förtöjs, ja även i Tolken

Har själv kopierat metoden till vår båt i Tolken.

Frågade Allan om han varit ute och fiskat något i år(lägger ut nät).

Vi har fått Skäddor, ibland mer än man vill, när det varit bra fångst.

Allan svarar på sin nordöländska: ”Nej, di e så magre än, di e inte nåt att ha ”.

My hade kommit in med fisk.

 Idag har det blivit fisk

Både folk och Måsar, ett tecken på att det fanns något ätbart.

Men vi köpte ju fisk i Böda i går, så vi får äta upp det först.

En fantastisk morgon, sällan man får vara med om det.

 Spåren leder från trappan, typisk morgondoppare

Diset gjorde arr konturerna blev mjuka och Blå Jungfrun stod där insvept.

Pojkarna sover än.

Idag ska vi åka ner till Förakorset och Wässby park.

En gokartbana lockar, kanske, dom vet inte om de är intresserade, fortfarande.

De är så rädda för att syssla med barnaktiviteter, känsligt för 15-åringar.

När de ser alla vuxna som åker, släpper de nog till.

Vi går upp , ja, jag vid halv sju och hustrun vid halvåtta.

Jag åker till Bagar Berta i Böda och köper bröd.

När jag kommer tillbaka går vi ner och tar morgondoppet.

Härligt uppfriskade äter vi frukost.

Sen inträffar ”fri tid”.

Pojkarna går upp kl. 10.00, då äter de frukost.

Därefter kan dagens gemensamma aktiviteter ta sin början.

Det är ju Viktoriadagen söderut, i Borgholm.

Så i ren republikansk trots åkte vi norrut.

Förbi Byrums raukar och badhotellet.

Detta badhotell var under några år på 80-90-talet flyktingförläggning, framför allt för Latinamerikaner, Chilenare mest.

Tänk vad olika verkligheten ter sig för dagens gäster.

Tror inte flyktingarna kunde ägna många tankar åt det vackra läget, Kalmar sund och Raukarna.

De hade fullt upp med att oroa sig för uppehållstillstånd, bostadsort och jobb.

Vi kom till Byxelkrok och gick den vanliga rundan genom marknadsstånd och ut till båtbryggan.

En Gotlandsfärja passerade på sin färd mellan Oskarshamn och Visby.

Längst in i hamnen låg några Ölandssnipor, men där var det slut på folkbåtarna.

Vi konstaterade att båtarna var större i år än de brukar vara.

Har småfolket fått stanna hemma i kristider, eller är det så att bonusgånget brer ut sig så de andra inte får plats?

Lite kul med pojkarna, de har ju varit med några år.

De släntrar fram närmast ointresserat.

För några år sedan sprang dde på piren, klättrade och ingen ro i kroppen.

Olika åldrar olika intresse.

En glass funkar i alla åldrar.

Vi körde förbi Neptuni åkrar på väg till Långe Erik.

Han är mindre än Jan men fyller och har fyllt sin funktion.

Varje dag omnämnd i sjöväderrapporten.

Nabbelundsviken har varit ett eldorado för fritidsfiskare, en stugby växte upp för ändamålet.

Nu är det närmast dött på fiskefronten.

Dödgrävarna satt på rad, minst 100, Skarvarna.

Dom hyr inte fritidshusen, bar glupar i sig.

Pojkarna är lindrigt intresserade, annat var det när de sprang upp och ner för trapporna i Långe Erik, så vi fick stoppa dem

I Böda hamn hade dom fisk.

Ingen färsk men rökt och inlagd.

Det blev lite inlagd Strömming, rökt Makrill och rökta Räkor.

Grannskapet är ju känt för sin 5-stjärniga camping och långa sandstränder.

I Böda hamn var det ganska gott om badare, som solade grannar till en vindkraftpark.

Sol, vind och vatten.

Pojkarna är måttligt förtjusta i såna här utflykter, men följer ändå med.

Eftermiddagen används till uppladdning inför Lammet och grisen.

Pojkarna har gett sig katten på att de ska äta för mer än det kostar.

De har kapacitet, men jag tror de torskar på bröd och potatisgratin.

De tycker om det med.

Mat ja, det är enormt vad två såna där drar i sig per dygn, utan att få problem med bilringar.

Så var det dags för Lammet och Grisen.

Stället är populärt, det är svårare för varje år, att komma i sista stund.

Vi hade 4 biljetter till sittningen kl.20.00

Här ska ätas

Konceptet bygger på, att man efter att ha betalat, äter så mycket man vill.

För varje år har utbudet ökat på tillbehör och potatisrätter.

Kött från lamm och gris serveras, resten får man ta som självservering.

Man kan backa om kött hur många gåner man vill.

Det blir färre än man föresatt sig.

Pojkarna hade laddat.

Dom åt kopiöst, men det slutade vid två ombackningar plus glass och varm chokladsås till dessert.

Lite besvikna att de inte orkade mer.

 Mätta men hade  velat äta ännu mer

Det var fullt med folk, alla verkar ha samma föresats. Äta så mycket som möjligt.

Hustrun offrade sig, körde hem, så jag tog ett par glas vin till maten och en grappa till kaffet.

Grappa från Wannborga.

Smakade bättre än från den flaskan vi köpte i Toscana.

Vi hade bevistat ett modernt Vikingablot.

Folk går ut och rör på sig.

Stället har en härlig terass, med utsikt över solnedgången, Avaret och en flik av Hornsjön.

En bra sak är, att folk kommer inte dit för att bli fulla.

En lite mindre bra sak, är att huvuddelen av publiken verkar vara Stockholmare.

Den typen av Stockholmare som förmodligen bor i en kranskommun, men odlar samma talfel som de vid Stureplan..

Men inga moln på himlen, vi hade en trevlig kväll.

Just nu sitter killarna och väntar på Paradice hotell i TV 6.

Trädgårdssångarungen som förirrat sig in på altanen

Dagens djurbild, blir en Trädgårdssångarunge som förirrat sig in på altanen.

Efter fotografering så styrde vi ut den, utan att gå i fönsterrutor.

Inspirerad av konstnärerna på Himmelsberga i går, leverear jag denna bild.

Det är klappersten på stranden, en ganska platt bild från början.

Med tanke på en pågående diskussione om hur V ska förhålla sig till regeringssamarbete.

(Det finns dom som tycker att vi inte ska vara med!)

På väg hem i morse, från ”Bagar Berta” i Böda ,  hörde jag Jonny Pettersson på lokalradion.

Jonny är ju utöver partikamrat och landstingsråd, även ordförande i Kalmar FF, fotboll.

Kalmar har haft en segsliten kamp, fram till ny arena.

Jonny spelar en central roll.

Ett byggbolag hade lämnat över tomten och skickat med 5 miljoner och sedan lämnat projektet.

På frågan om det kändes bättre att vara själv i framsätet, svarade Jonny:”Det räcker inte att sitta i framsätet, vi ska sitta bakom ratten”..

Jonny har erfarenheet både från fotbollen och politiken.

Vi skulle ju göra en resa idag.

Till Wannborga och Himmelsberga.

Framme i Wannborga, visade det sig att de inte har öppet på måndagar. Borde ha kollat, men det var ju på vägen, så det är inte hela världen.

Vi körde till Borgholm och lämnade pojkarna, de skulle få ett par timmar själva där.

Vi fortsatte till Himmelsberga.

Ett av de tidstypiska husen på Himmelsberga

Det är Ölands museum och är uppbyggt som en radby.

Man har samlat på sig byggnader och har fått ett väldigt fint museum, vad gäller redskap, inredning i folk-och fähus, liksom lider mm.

Olika bostadshus med inredning, för olika kategorier.

Man får en uppfattning att både folk och fä var mindre förr.

Vi har gjort ett antal besök genom åren.

Det kostar 55 kronor att gå in, sen kan man göra slut på pengar i kafeet och gårdsbutiken.

Vi kostade på oss kaffe i kopparkanna och 4 sorters doppa.

Flera konstutställningar pågår under sommaren och en Öländsk teatergrupp ”Teatre Fructicosa” ger föreställningar om Ölänningarnas liv i gamla tider.

Nytt för i år, var husdjur, nyttoväxter, spannmål och grönsaker från 17-1800-talet.

Jag blev inte imponerad.

Djuren, förutom hästarna, som lär vara en utlöpare från den utdöda Ölandshästen. Man har hittat den i Balticum.

Vegetabilierna, var i en del fall gamla sorter, men de som levde på 17-1800-talet, hade aldrig hört talas om dem, lika lite som bilar och datorer.

Jag undslapp mig min besvikelse, men då säger hustrun: ”Du är uppvuxen med jordbruk”, det här är för Stockholmare.

Det ligger något i det.

Jag skulle ha ringt Kent Johansson redan i går, men nu blev det av.

Kent är ordförande i Regionutvecklingsnämnden, centerpartist och sommarölänning.

Gullbritt, hustrun, kommer från Gårdby.

Vi har tidigare fått låna deras lillstuga i samband med Ölands skördefest.

Jag rekreerade mig där våren 2002, när jag åkt på högt blodtryck.

Vi hade bestämt, att vi skulle göra ett besök i Gårdby under veckan.

Det blir på torsdaag, Kent har renoverat en cykelkärra, pojkarna får dra den ut på Allvaret.

Vi tar med oss skaffning och gör en halvdag på det.

Ska bli trevligt.

Vi har trots allt en del gemensamt, Kent är bl.a en hängiven kooperatör.

Pojkarna ringer, ”kommer ni snart?”,, Borgholm var för litet för ett par 15-16-åringar.

Kunde inte köpa något, på outleten kostade det lika mycket som ordinarie pris i Borås.

Glass och dricka går ju ner ganska snart, sen var Borgholm gjort.

Vi tog oss en kvällstur till sopbingen.

Den står 500 meter bort, vid Alvedsjöbodar.

Alvedsjöbodar, idag mest för fritidsändamål

Det är ett fiskeläge och hamn från 1700-talet.

Alla bodar utom de tre första är original.

De tre var också original, till i början av 90-talet, då någon olycksalig grillare satte eld på dom.

De är uppbyggda igen, ser ut som tidigare, men inte original.

”Fiskarn” hade lagt ut nät i kväll, då kommer My in med fisk i morgon.

Vill man köpa så får man hålla sig framme.

Några droppar regn kom under dagen, kvällen började med blåst och stigande vatten.

Strax före solnedgång hade det mojnat

Sädesärlleunge, inte långt från där haren satt, fast högre

Det blev en vacker avslutning på dagen.

Morgonen, klar med solsken, My hade kommit in med sin fångst.

Frågan är om det blivit så mycket, inte så många kunder men framför allt inga fiskmåsar.

 En gårdagsbild får duga, Flanören, en typisk morgondoppare, bilden är beskuren i nederkant, för den hade inte klarat cencuren

Ett härligt morgondopp, men inga billder, för kameraminnet satt i datorn och jag har inte kamerakabeln med mig.

Så kan det gå.

Jag blir snart tokig på den dåliga uppkopplingen, får lägga in en blogg i omgångar så att jag tar mindre risk att tappa och börja om från början.

Ett par bilder från morgonen

Ensam segelbåt i Kalmar sund

Fotavtryck från morgondoppare