En granne, pensionär sedan ett par år, tittade in en stund.

Han var nyfiken på hur pensionärslivet förflöt.

Prima.

Under tidigare år, hade detta troligen varit sista semesterdagen.

Som juli har varit, hur mycket som hindrats av allt regnandet, hade man varit ganska deppig.

Så vi konstaterade att t.o.m vädret inte störde så mycket nu som när man var i arbete.

 En häckande Kanadagåsfamilj, resten har de lyckats blåsa äggen för.

Vi kom på i morse när vi skulle till Ulricehamn och handla, att vi inte haft Köttfärssås på länge.

Det fick bli det.

Ja, vi svek Konsum i Dalsjöfors, för vi hade ärende till Systembolaget.

Skulle bl.a köpa en present, det fick bli en Malt.

99 dagar av 100 är det jag som står för mathållningen och hustrun tar reda på kaoset efteråt.

Det var länge sedan jag använde recept, på sådant jag har gjort innan.

Det ger en viss variation på samma tema.

Idag var det lite ändbitar från skinka som åkte med, halverade vitlökar, tomatpure och ört-och vitlökskrydda.

Kokade ordentligt med pasta, så att vi har att värma med Pestosås, tomater eller vad som faller in.

Vi föll för färdiga Italienska desserter.

Efter köttfärssåsen blev det en Citronkreation, snabbt och gott.

En Pannacotta med hallon väntar ikylen.

Köpte 13 Fuchsiasticklingar på försommaren.

Om ett par beckor så får dom avslöja sig, 4 blommor på varje planta.

Det hände inte så mycket i början, men nu artar de sig riktigt bra.

Jag beskär hela tiden, tar bort knoppar.

Men nu är det dags att låta några knoppar gå fram, så man får se vad det blir av dom.

Med lite karaktär, blir plantorna större och kraftigare.

Man belönas redan nästa år.

Läkemalvan har börjat blomma.

Den är så näpen med sina blekrosa små blommor mot det gråludna bladverket.

Just nu står den bredvid Kornvallmo, som naturligtvis drar åt sig uppmärksamheten.

På Vallmons plats ska det stå ytterligare Läkemalvor nästa år.

19 plantor står och växer till sig. 2-3 av dom verkar inte så pigga, men 16 är helt OK.

Inte långt från Läkemalvan breder Mariatisteln ut sig. Det är en av de tre plantor vi flyttade från grönsakslandet i våras.

Den fullkomligt kväver Tagetes, Stormhatt och Kokardblomstren.

Ölandsvallmon hittar alltid upp mot solen. Vi tog frö för många år sedan och den kommer lite varstans, varje år därefter.

Men den är vacker med sitt spräckliga bladverk. Nästa steg är att blomstängeln sticker i väg någon meter i luften.

Fåren är flyttade sedan ett par dagar, till "mellanrummet".

Inte så många av dem som varit i den hagen tidigare, men ledartackan Greta hade, hon tar täten, t.o.m visar mig vilken stig man ska gå på.

Fåren trampar upp stigar, sen går dom alltid där, gör avstickare och betar, sen tillbaka på stigen igen.

Det är tydligen ett nedärvt beteende för att inte smutsa ner betet mer än nödvändigt.