Direktlänk till inlägg 30 juli 2009
Ibland talar man om rötmånadshistorier.
Det brukar vara skrönor som dyker upp för att det är medietorka och redaktionerna suktar efter material att fylla spalterna med.
Marianne Samuelssons agerande i Länsstyrelsen på Gotland är väl i det fallet en omvänd rötmånadshistoria, tyvärr sann.
Strandskyddet har attackerats i flera omgångar, inte minst de senaste förändringarna.
Vi har egentligen ett alldeles för tamt strandskydd.
Förebärande inlandskommuner som behöver ökad skattekraft, är det egentligen överklassen runt våra mest attraktiva stränder som är upprinnelsen till förändringarna.
Jag har ingenting emot att hårt ansatta inlandskommuner, med 100-tals vatten, där stränderna inte trampas av en mänsklig fot under året, får lättnader.
Där blir ju regelverket snarst löjligt.
Men utefter våra kuster, på de stora öarna och även större insjöar med stränder tätortsnära, där ska inte ges några undantag, där ska reglerna skärpas ytterligare.
Jag vill inte påstå att jag känner Marianne Samuelsson, men man kan säga, att vi vet om varandra.
Jag har varit bekant med hennes närmaste granne i Skogsbygden i Vårgårda kommun.
Hon etablerade sig som Miljöpartist under den första spretiga tiden, då de fick leta länge för att hitta folk som kunde platsa framför en TV-kamera.
Hon har en allmänborgerlig bakgrund, sådan den har tett sig ute i byarna.
Ett lätt offer när de stora pojkarna trycker på och skräms i kristider.
Vi måste skydda både våra stränder och våra landshövdingar mot attacker från de besuttna och inflytelserika, genom ett hårdhäntare strandskydd.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|