I morgon spörs det om hoppet om Europaspel kan hållas vid liv.

Helsinborg tar emot Sarajevo på Olympia och Gulingarna har åkt till Portugal och möter Braga i morgon kväll.

Det är en lång resa fram till gruppspel, många grynnor.

Måste erkänna, att jag aldrig hört talas om Braga, men de är femma i Portugisiska ligan med lag som Benfica och Porto.

Inte heller Sarajevo har gjort några avtryck i min fotbollserfarenhet, men lika fullt kan nog både HIF och Gulingarna få Häcken (!) full.

Vi behöver framgångar i Europaspelet, bl.a. för att kommande lag ska få bättre lottning.

En mellandag, ja vädermässigt, mellan regnandet, det var uppehåll, en del sol och hygglig temperatur.

Eric, yngsta barnbarnet, 13 månader, skulle komma på besök idag.

 Blixtsnabbt drog han iväg på sin rundbana, som en bulldozer, inget får stå i vägen när han kommer

Vad dom utvecklas i den åldern, vad fort saker och ting förändras.

Trots att det inte är mer än enochenhalv vecka sen vi sågs sist, så har det hänt en del.

Det är på vippen att han går, men det är det där lilla sista som saknas, men det kan komma i morgon, eller dagen därefter.

Erics mamma skulle plocka blåbär.

Här är sagolikt rikt på bär i markerna, smultronen är väl nästan över nu, men har funnits i massor.

Vildhallon och Blåbärsriset dignar under bär.

Bra kvalitet också.

Inemellan fick jag lite tid att måla uthuset.

Ska det bli "läsare"* av honom måntro.

Det var också fårflytt idag.

Eric har varit hos fåren några gånger.

Det var inte att ta miste på, han visste vart vi skulle.

Han blev ivrig och vi ville höra att han härmade ett får.

Fåren var också ivriga, att komma åt kraftfodret i hinken på axeln.

En tacka försökte, och var nära att lyckas, att hoppa upp och nappa åt sig ur hinken.

Någon försökte klättra på min rygg, andra stänger genom att trängas.

Men fram kom vi.

När kraftfodret var uppätet, gick det inte många minuter innan hela flocken var på favoritstället, en sydvästsluttning i kanten mellan skog och öppen yta.

Lustigt, det är inte så särskilt med betet där, men dom trivs där.

Erics främsta sysselsättning var i övrigt, att krypa upp och ner för små trappor i en rundbana, altanen, trädäcket, köket, vardagsrummet och ut på altanen igen.

För att variera, så vände han på rundan ibland.

Man får ha uppsikt, för det går snabbt.

Han har börjat backa ner för svårare trappor.

Lite kul att se när han överlägger med sig själv om metod.

 En bestämd herre, sker det inte som han vill, så säger han ifrån

Det blev en hel del bär och förmodligen blir det en upprepning.

* Läsare, använde min mor som benämning på frireligösa, hon kom från Dalboslätten.