Vi har ungefär en timmes väg till Gårdby.

Då är vi nere på världsarvet, det sydöländska odlingslandskapet.

Det har blivit några somrar nu, som vi stannat till hos Kent och Gullbritt för en fika och lite prat om senaste nytt.

Vi passerar byar som Källa, Föra, Räpplinge med sin kvarnrad och N:a Möckleby.

Gårdby har chanserat.

Affärer är nedlagda även bensinstation och byns stolthet, Bagar Berta, har även hon kastat in handduken.

Nu finns allt på västra sidan av ön.

Den här gången skulle vi göra ett lite längre stopp.

Kent invigde sin nyrenoverade cykelkärra, lastade den med skaffning och sittunderlag.

 Trosspojkar

Max och Pontus fick ta törn i trossen denna dag.

Vi skulle ut på Stora allvaret.

Från byn Skarpa Alby, söder om Gårdby, blev det allvarvandring i enochenhalv km.

Platsen de ville visa oss var känd för två saker.

En kyrkoskatt och en aldrig sinande källa, ute på allvaret.

Vattnet sipprar fram mellan kalkstenen på det torra Allvaret

Kyrkoskatten hade hamnat där många gånger i historien, men blivit kvar bara en gång.

Varje gång det siktades rövare i Älebäck, tog prästen med sig församlingen och kyrkoskatten.

Det var en väl vald plats för överlevnad, den inrymde nämnda källa.

Folk söker fortfarande med detektorer, men det som fanns att få är nog uppe.

Utöver att smaka det alldeles utmärkta källvattnet, som för övrigt försörjer ungefär 40 kreatur under sommaren, skulle vi äta medhavd skaffning.

Pastasallad, kyckling och en härlig laxanrättning.

Vi åt med god aptit, pojkarna mest, det kostar på att vara dragare.

 Gårdby kyrka c:a 4 km bort

Tillbaka hos Kent och Gullbritt, tittade vi på deras senaste renovering.

Källaren.

Badrum, pannrum, vinkällare och ett stort allrum i det tidigare sommarköket.

Gullbritt bor redan på Öland, Kent flyttar dit när mandatperioden är slut.

Han liksom jag ställer inte upp till omval.

Vi var överens om att det blir en stor förlust för regionen!!!

Från Gårdby åkte vi till Capellagården i Vickleby.

Det var för varmt för att titta på avgångsklassens slöjdalster, möbler och keramik, väl värt ett besök i vanliga fall.

Det blev trädgården och inköp av förutbestämda plantor.

En vacker kruka, modell större följde med av bara farten.

Det blev grillkväll vid stranden.

 Sjöbodar, väderkvarn och badande barn i den fina kvällen

En hel del folk hade samlats, badning och grillning går i varandra en sån här dag.

Hustrun och jag ville njuta kvällen.

 Det är lite som behövs för att det ska bli en lyckad grillkväll

Pojkarna ville njuta maten för att sedan gå tillbaka till dator, TV och mobiltelefon.

Tiden efter 14.00, går Max telefon på högvarv. Då är det SMS från kompisarna som just stigit upp, sen håller det på till framåt sen kväll.

Förmodligen efter vi lagt oss med.

 Färska spår efter hungriga men otåliga pojkar

Det var en fin kväll vid Kalmar sund.. Hustrun och jag blev kvar en bra stund, vattnet var på väg in och kvällen var verkligen ljum.

Men inte outhärdlig, det ser Ölands omvittnade vind till.

Nu skulle det ge sig, om pojkarna var ”för stora”, för att köra gokart.

En barnbana löste problemet, de var inte älst på den stora banan.

Blev placerade i Heat 7, heat 4 pågick.

 Max studsar på tvären

Ett av de viktigaste momenten för 15-åringar verkar vara att välja hjälm.

Det var två år sedan jag såg dem köra, de har inte suttit i en gocart sen ddess.

 Pontus i hårnålen

Men 2 år ger en mycket större beslutsamhet och tuffhet.

De stod inte de mer erfarna efter i kurvorna, även om de på min inrådaan inte öppnade för fullt.

Det märktes att de hade roligt.

Nu gick de på tvären genom kurvorna och den lilla bilen fullkomligt studsade, men de orkade hålla den på banan.

Samtidigt var det intressant att se hur de mer erfarna hanterade olika moment.

De var nöjda med ett åk, de hade haft möjligheten att åka crosscart också, men godishyllan i Löttorpshallen hägrade.

Lugna puckar på eftermiddagen, slappade, läste och ett bad.

Dett hade blivit ”skyet” som yr.no uttrycker det.

På väg ner till Borgholm kom det några regndroppar, men när vi gick ur bilen på allvarparkeringen, höll det upp, solen stack fram och det var konsertväder.

En hygglig prick på väg tillbaka till bilen med paraplyer, upplyste oss om att de inte släpper in paraplyer.

Tack för det, vi hade inte långt till bilen.

Några minuter senare återgäldade jag, genom att upplysa vidare.

Vakterna släpper numera inte heller in stolar och alkohol.

De är inga nyktergetsriddare, men entreprenören har avtalat.

Betyder narurligtvis enormt för deras omsättning.

Vi fick lägga ifrån oss två Andersson, 3,5.

Entreprenören blev inte rikare, vi drack kaffe till macorna i stället.

Caroline af Ugglas startade.

 Carolineposè

Vilken tjej!

Sjöng egna sånger blandade med Joplin.

Hade en bautaflaska med vatten med sig på scenen, hade klarat sig med en mindre men det ingick väl i showen.

Hon akompanjerades av maken på gitarr, en stråkkvartett och keyboard.

Förresten, på fötterna hade hon kängor med höga skaft och minst 7-8 centimeters bottnar.

Hon stod faktiskt för sig själv.

Hade gladeligen betalt inträdet bara för henne.

I uppehållet mellan henne och Ledin hamande en småländska 25 cm. Från mitt öra.

Normalt inga problem, men hon försökte prata i mobilen i det allmänna larmet från 5000 åskådare och trimmande funktionärer och musiker.

Jag bad henne att gå till ett lugnare ställe, men hon svarade att hon behövde prata så högt för hon ringde till haparanda!

För några tiondelar fick jag hjärnkramp.

Min farmor brukade ropa i telefon, när hon talade med farsan, 3,5 mil bort!

Hon gjorde en affär av det och hade några hejdukar omkring sig, som skulle ”kriga”

Blev inte så mycket av det, de drog sig allt längre ifrån under kosertens gång.

Lade på ett avväpnande leende, när de gjorde sina fåfänga försök.

Det var tryck under Ledins konsertdel,

 Tomas Ledin gav allt i enochenhalv timme

Det märktes att publiken kommit i huvudsak för honom.

Han bjuder på sig själv, några nyskrivna låtar men annars kända märken i en och en halv timma.

Vi har sett honom några gånger i Borgholm, varje gång tycker man är den bästa.

Vi gick före inropningsnumret, det betyder en hel del när man ska ut från parkeringen, man hör, ända till bilen.

Familjen Bernadotte stod inte på sin balkomg, den var idag befolkad av undersåtar.

Vid morgonen dopp, kunde vi konstatera, att My vittjade redskap.

My stävar mot hemmahamnen

I hamnen hade det redan samlats hugade spekulanter på fångsten.

I väntans tider

Efter frukost bär det i väg till Gårdby occh Kent och Gullbritt.

Vi ska ut på exkursion på Stora allvaret.

Dagens djurbild, en uppvaktad tjur!