Vi tog tåget från Certaldo till Florens 9.58, missade 9.20-tåget med en halv minut.

När vi anlänt till Nouvella Santa Maria, styrde vi stegen mot mitt stamfik påå Via Nazionale. Ja, jag brukar kalla ställena så när jag varit där minst två gånger.

Styrkta av god Italiensk glass och kaffe, gick vi till Saluhallen, Mercato Centrale och köpte ost, Pecorinao och 4-årig Parmesan.

Vi strosade runt, provsmakade av de rika möjligheterna, gratis är gott.

Hela den gatan fram till San  Lorentzokyrkan, är belamrad med salustånd, allt från nyckelringar till dyra skinnvaror.

Vi drattade dit, Barbro köpte en skinnswagger, sedan vi väl fått prutat ner den till 1/3 av utgångsbudet. Säljaren visade stor förståelse för vår svaga svenska krona!

Utgångspunkten var att vi skulle okulärbesiktiga Florens idag, för att åka tillbaka på torsdag och gå på en del muséer bl.a Jag har ju varit där ett par gånger tidigare,  men för barbro var det första gången.

Jag fick alltså visa stan!

Duomo 

Så det blev Duomo, vad turister och skolbarn!

Undrar hur många 10-tals miljoner ofullständiga bilder det tagits av det motivet, det är helt omöjligt att få med allt på en bild från Piazza del Duomo.

Vidare till Piazza de la Signoria, med alla sina statyer. Skvadroner av turistgrupper och skolungdommar.

På väg till Santa Croco passerar vi Piazza della Republika med sin triumfbåge.

På Piazza di Santa Croce stannade vi till och åt Pizza Napolitana, med ansjovis.

Har inte ätit ansjovispizza sen lumparåldern. Ett glas vin slank också  ned.

 Santa Croce ar dopkyrkan i Florens, kanske darfor den oskuldsfullt vita fargen.

På väg till Ponte Vecchio bekantade vi oss med ett givet besöksmål på torsdag, Uffizierna, som byggdes på 1500-talet för att tjäna som administrativa lokaler, men senare blivit ett enormt museum, med stora delar av Florens och övriga Italiens konstskatter m.m

Gatan Loggiati degli kantas av levande konstverk, människor som målat och klätt sig väldigt speciellt, ofta enfärgat från topp till tå.

Ponte Vecchio var snart avklarad, ädelstenar och smycken i varenda affär, det blir som att gå i en planterad granskog.

Det blir en hel del traskande en sådan här dag likså några kilometer, det känns i benen och vi noterade att vi haft minst två vätskepauser för lite. Skadan togs igen när vi kom hem. Litar inte riktigt på det lokala vattnet, så det blev annan dricka

Tåget tillbaka, för att i kväll äta middag hos ”töserna” igen.

Ska bli spännande och smaka på vad de har hittat på idag.

Grappan börjar bli riktigt drickbar, skönjer t.o.m en liten sötma.

Semesterväder

Fast jag vet inte, semester kan ju egentligen bara den ha som har ett arbete.

LO hade mycket fyndigt den devisen på stadsbussarna i Borås i början av 90-talet, när vi hade massarbetslöshet sist.

Alla ska dock förstå att vädret var fint.

Dagen var avsedd för Volterra och Pisa.

Volterra var en trevlig liten stad, sympatiskt bilfri, med ett stort parkeringshus som både rymde infödingar och turister.

Man kunde inte missa att staden ligger högt på en kulle, nästan inget var plant, antingen gick det uppför eller nerför.

Vi vandrade i gränderna, Italienskt trevliga med tvätten hängande utanför husväggen.

Staden är mest känd för sina Alabasterhantverkare och konstnärer.

Vi var inne i ett par affärer som sålde alabasteralster.

En del var mycket vackra. Inga av dem fick hänga med hem till Borås, men dock ett par mindre saker.

Bl.a hade formgina schackbräden med pjäser kunnat få följa med hem, men dels spelar jag inte schack, dels så var prislappen maffig.

Riktigt postkontor.

Vi köpte några vykort och frågade samtidigt efter frimärken.

Expediten tittade konstigt på oss och förklarade, att frimärken köper man ju på posten.

Vi gick till posten, ett riktigt postkontor, som svensk har man inte sett det på ett tag.

Nummerlappsbetjäning, 4 köer, vår gällde frimärken m.m

Det kändes så tryggt.

Vi har varit med om det i Frankrike tidigare, frimärken ligger i stora klippböcker, en valör i varje uppslag.

Är så gammal så jag kommer ihåg att vi också haft det så en gång.

Bra eller dåligt, jag värderar inte, men konstaterar att SECO-post inte varit lika framgångsrika som sina Franska och Italienska kamrater, när det gällt att värna arbetstillfällen.

Men så har man inte levt i symbios med ett stort stadsbarande parti heller.

Här är försommar rent vädermässigt och bl.a så är fågelungar utflugna, vallmon blommar och lökblasten är en halvmeter hög. ”Avundsjuk, avundsjuk, jag är avundsjuk....”

Vi har hållit till på små krokiga, backiga vägar, orterna har även de varit små, så det var nästan chockartat att komma till Pisa. Bred väg, som 172:an på sina bästa ställen, ja närmare Pisa blev det dubbla körfält, men de reparerades så vi fick trängas på samma väghalva.

Floden Arno, som även flyter genom Florens, är nästan bredare här i Pisa.

Vi gangsterparkerade, kan inte annat, hur många skyltar som sätts upp om parkering förbjuden, så skyms dom av parkerade bilar.

Italienare verkar kunna parkera på plats som nästan är mindre än bilen, dom har en fantastisk parkeringsteknik.

Vi annekterade två Italienska platser, för att säkert kunna komma ut igen, men på förbjuden mark.

Bilen stod kvar när vi kom tillbaka, karabinjärer, lokalpolis och alla andra sorters poliser som finns här, hade haft annat för sig, än att kolla felparkerare.

Det har tydligen Italienarna känt till länge.

Vi gick över floden, på en bro!, och styrde mot Domen och det lutande tornet, att det fortfarande stod upp hade vi sett från bron.

Tornet hade stora likheter med Mona Lisa i Lovren, när man kommit dit så är känslan... Ja nu har man sett detta.

En del saker passar bättre som mytomspunna, än att upplevas i verkligheten.

Inte för det, tornet och den närmsta grannen, domen, var nyskurade och mycket vackra i solskenet.

Vi skyndade ganska fort därifrån, för runt i kring var bara tingel tangel. Priserna för mat på Trattorior, Osterior eller pizzerior, var skyhögt över dem närmare floden.

Vi hittade ett trevligt ställe på Piazza St Fernando, åt seefood och lasagne. Det låg på universitetstråket, så det pulserade härligt internationellt.

På vägen hem åkte vi in till ”töserna” och laddade över gårdagens rapport.

Jag skriver på egen medhavd dator, lägger över på ett USB-minne och kör från deras dator. Visste inte att den kunde kopiera å ä ö, så något inlägg har blivit utan dem, samt en del text som tillkommit i sista stund, vid deras dator.

Grappan har börjat smaka lite bättre.

Det är som Arboga öl, det kommer efter.

Söndagen var disig, men klarnade upp framåt dagen. Men till kvällen fick vi regn, ja t.o.m åska.

Rubriken speglar vår trötthet dagen efter resan.

Vi bestämde oss för att slappa.

Trots det så tog vi en tur till Poggibonzi och provianterade.

Bl.a så innebar det en flaska Grappa, flaskans design översteg smaken, men Grappa tillhör ju inte våra vanliga bordsdrycker.

Det är alltid intressant att gå i affärer när man kommer utomlands, produkterna är till stora delar de samma som hemma, men styckning och inte minst förpackningen är olik vår.

Förpackningseländet råder i minst lika hög grad här som hemma, framför allt har de ett mycket stort utbud på desserter och bakverk, som de fick sälja till oss.

Det var trots allt min födelsedag.

En födelsedag att minnas, SMS:en pep under dagen som började med kaffe på sängen av donna Rubicini(Antoanella) som sedan bjöd på frukost. Vi hade inte hunnit proviantera, efter stressen med biluthyrningen.

Efter provianteringen tog vi vägen över Certaldo, för att kolla parkering och tågtider till Florens, Sienna m.m

Ett tåg i timmen till Florens tyckte vi var bra, 2 minuter i varje hel timma. Det hade inte räckt för dottern i tidiga tonår..

Hon kunde inte under några omständigheter tänka sig att flytta till Dalsjöfors, för ”det går ju bara en buss i timmen”!

Men det funkade inte att slappa hela dagen, så vi tog en tur till San Gimignano.

En vackert belägen by, som sett betydligt bättre dagar, men som genom att Florens blev Italiens huvudstad och digerdöden miste sin storhet.

Tornen var 70 till antalet som mest, myndigheterna begränsade höjden på dem, då byggde man två.

Tornen var ett mått på ägarens rikedom och makt.

Biltrafik är sympatiskt nog inte tillåten i staden, så man får parkera utanför.

Det var söndag och därmed en massa ”turister”, vi kom inte längre än till fulla parkeringsplatser, vi gav upp och återvänder i veckan när turisternaa åkt hem!

Först hade vi tänkt att åka till Florens på måndag, men vädret ser ut att bli betydligt bättre än väntat, så vi åker till Pisa och kollar om tornet har rasat.

Ja tanken är inte långt borta; på de senaste 643 åren har lutningen ökat med 4 meter från vertikalpunkten, med tunga klockor, så kan det gå fort på slutet.

Vi tar ändå vägen över Volterra före. Det gäller att is i magen.

Volterra är en gammal Etruskstad, som ligger högt på en kulle, med vidunderlig utsikt över det Toscanska landskapet.

Bl.a har man duktiga hantverkare som gör vita skulpturer i lokal alabaster.

Dagens bilder är två.

Den ena behöver kanske inte någon närmare presentation med morgondiset kl 7 i bakgrunden, men den andra är utsikten från vår balkong.

San Gimignano 3 km. bort som på sin kulle avtecknar sig mot himlen.

Morgondiset sätter sin prägel på bilden. Bildinnehållet ökar med en utflugen svalunge, som helt oplanerat kom med.

Hoppas den överlever kommande vinter.

Jag rakade av misstag radera en kommentar fran forra inlagget, ursakta och hor av dig igen, jag sag aldrig vem.

Tre Stelle

Dubbel Italiensk bokföring är inte bara ett talesätt.

Nu har vi varit med om tredubbel Italiensk biluthyrning.

När personalen väl kom, 25 minuter försenad, efter att en kille tre gånger  bedyrat att han kommer på en gång, så hade han skickat en tjej, vågade väl inte själv.

Hon försökte ta skadan igen, trots påpekanden från oss tre kunder, att ta en i taget, så insisterade hon på att ta alla samtidigt.

Vi kom nära 1 timme försenade till Tre Stelle, men där satt dom tålmodigt och väntade på oss.

Men när vi väl kom igång med maten; vilken mat,.rustik Italiensk husmanskost, på många av gårdens egna råvaror.

Antipastin bestod av Mortadella, Skinka och tre sorters brödkreationer, bl.a med vitlök och olivolja.

Pastarätten bestod av två sorters pasta, den ena naturell och den andra med lite inblandning av choklad, jo just det, med en tomat-och örtsås.

Huvudrätten var en underbart tillagad grislägg, vi trodde det var anka!

Som dessert fick vi husets kladdkaka och färska jordgubbar. Till det serverade Donatella sin egen valnötslikör, 85%! Det var tur att kaffet var så starkt att det matchade likören.

Till all maten dracks husets eget vin, en av de sex rödvinssorter man producerar tillsammans med vitt vin och olivolja.

Jag tänker inte grassera i matupplevelser resten av veckan, men eftersom Maria och hennes två döttrar, Donatella och Antoanella har medverkat i TV-programmet ”Solens mat”, så tyckte jag det var på sin plats och meddelar härmed att det håller bra i verkligheten också.

Runt bordet, satt två nygifta par samt turistande Italienare, och så då vi två Svenskar.

Pa bilden se man systrarna Donatella och Antoanella  langst bak, samt mamma Maria med vinet i hògsta hugg.

Nu har vi begått en av de aktiviteter vi sett fram emot.

I morgon på min födelsedag, inte jämt men i alla fall, kommer Antoanella med Kaffe på sängen, har hon lovat.

Tre Stelle

Dubbel Italiensk bokföring är inte bara ett talesätt.

Nu har vi varit med om tredubbel Italiensk biluthyrning.

När personalen väl kom, 25 minuter försenad, efter att en kille tre gånger  bedyrat att han kommer på en gång, så hade han skickat en tjej, vågade väl inte själv.

Hon försökte ta skadan igen, trots påpekanden från oss tre kunder, att ta en i taget, så insisterade hon på att ta alla samtidigt.

Vi kom nära 1 timme försenade till Tre Stelle, men där satt dom tålmodigt och väntade på oss.

Men när vi väl kom igång med maten; vilken mat,.rustik Italiensk husmanskost, på många av gårdens egna råvaror.

Antipastin bestod av Mortadella, Skinka och tre sorters brödkreationer, bl.a med vitlök och olivolja.

Pastarätten bestod av två sorters pasta, den ena naturell och den andra med lite inblandning av choklad, jo just det, med en tomat-och örtsås.

Huvudrätten var en underbart tillagad grislägg, vi trodde det var anka!

Som dessert fick vi husets kladdkaka och färska jordgubbar. Till det serverade Donatella sin egen valnötslikör, 85%! Det var tur att kaffet var så starkt att det matchade likören.

Till all maten dracks husets eget vin, en av de sex rödvinssorter man producerar tillsammans med vitt vin och olivolja.

Jag tänker inte grassera i matupplevelser resten av veckan, men eftersom Maria och hennes två döttrar, Donatella och Antoanella har medverkat i TV-programmet ”Solens mat”, så tyckte jag det var på sin plats och meddelar härmed att det håller bra i verkligheten också.

Runt bordet, satt två nygifta par samt turistande Italienare, och så då vi två Svenskar.

Pa bilden se man systrarna Donatella och Antoanella  langst bak, samt mamma Maria med vinet i hògsta hugg.

Nu har vi begått en av de aktiviteter vi sett fram emot.

I morgon på min födelsedag, inte jämt men i alla fall, kommer Antoanella med Kaffe på sängen, har hon lovat.

Munchen kommer i modern tid, att bli ihå

agkommet for tre saker, det var dar det sa ”klick”, terrorattacken mot OS-byn 1972 och dar de en lordagmorgon i april, man holl Bolognataget för familjen Eliasson aus Shweden.

Redan i Wurtsburg,  vid 6-tiden, flaggade stationen för att vi var 40 minuter sena. I Nurnberg hade det okat till en timme.

Hur de bar sig at vet jag inte,men de korde in en halvtimme och holl Bolognataget at oss 15 minuter.

Telefonen gick varm till vara vardar på Tre Stelle och biluthyrningsfirman.

Biluthyraren skulle väa ha lordagskvall, så han vantade inte langre an till 19 och  skulle vi inte vara framme foran.med ett tag som gick 2 timmar senare än planerat, fran Munchen.

Bilen far hamtas pa mandag.

Ringde till Donatella, inga problem vi kommer och hamtar er!

Men allt detta är  historia, i varsta fall har de lovat att halla Florenstaget nagra minuter.

Nu är alllt enligt plan igen.

Vi hade lite regnigt fran Kassel till Nurnberg, men val pa Bolognataget, sa tranger solen igenom och kommer sa att vara till in i Italien.

Redan kan snokladda alptoppar skadas nagra minuter utanför Munchen.

Vilken fantastisk resa, forst alplanskapet fram till Brennerpasset, sen sodra alperna i norra Italien, med sina frukt-och vinodlingar pa mer eller  mindre omojliga stallen.

Dolomiterna är magnifika och det ar inte att undra pa att man utnyttjar den kalkrika jorden

Det var sa brant sa jag skulle inte vilja ga dar, men vin odlade dom.

Sen Emilia Romagna och Toscana.

Nagon mil före Verona var det som att vi passerade flera klimatzoner, frukttraden ar overblommade och det är narmast ett forsommarlanskap.

Tagresan sa har langt ar vard varenda krona.

Den har rapporten avslutas efter sista bytet i Bologna till ..Florens.

Middagen hos ”toserna” får bli ett annat kapitel.

Bilderna är tagna genom ett lindrigt rent takfönster, kvaliteten har blivit därefter.

Nu lämnar vi snart det gamla landet.

Förstår att det en gång var definitivt för Karl Oscar och Kristina, när de på sin häst och vagn närmade sig Karlskrona.

Dramatiken är inte lika uppenbar på ett X2000-tåg till Köpenhamn.

Vet redan vilket tåg och vilken tid vi ska åka hem igen.

Det är märkligt hur mycket värderingar sprungna ur ett kyrkokontrollerat och fattigt Europa som fortfarande präglar den ”moderna” amerikanen.

Bl.a kunde detta utläsas i opinionssiffrorna för Obama i Europa visavi USA. I USA låg han precis över 50-strecket, medan det bara blev enskilda procentsiffror till motståndaren här i Europa.

Det Europa vi närmar oss, är Berlusconis Italien.

Finns väl en del övrigt att önska, bl.a bland campande jordbävningsoffer.

Jag beställde Jonas Sjöstedts senaste bok ”Sammanflöden”, men administration och postgång spelade mig inte i händerna.

Så det har blivit annan reslitteratur.

Anna Holt och Björn Ranelid.

G

Götalandsbanan inte ens i horisonten

Götalandsbanan, den stora järnvägsvisionen i Västsverige hamnar allt längre bort i tiden.

Inte innan 2021 kan det bli byggstart.

Alliansregeringen har lämnat ett utpressningsbud: Medfinansiera så kan det gå fortare.

Vi betalar statlig skatt för att klara statens åtagande, nu vill de tvinga oss att välja mellan å ena sidan skola-vård-omsorg å andra sidan moderna kommunikationer.

Jag tänkte tanka över den här rapporten på denna sidan Öresund, för sen kostar det skjortan att vara uppkopplad.

 Faktiskt, lite snö kvar i Hestrabacken.

Vi har ett fantastiskt resväder och så verkar det att bli tills fram emot i morgon eftermiddag.

”Töserna” som kallar våra värdar, mor och två döttrar, mejlade i går och bjuder på välkomstmiddag när vi kommer fram.

Kanon, det börjar bra.

Hoppas att nästa rapport kan lämnas däst av det Italienska köket och lite fryntlig efter Tre Stelles eget vin.

Ja, nu håller vi på och lägger sista handen vid i reseförberedelserna, väskorna gapar efter innehåll och än det ena än det andra kommer man på ska med.

Men sista handen ska också läggas vid söndagens tävlingar i Hestrahallen, då begås både Västgötafinal för nybörjare, en höjdpunkt, och DM för killar och tjejer, män och kvinnor.

Klubbarna är lite sega med att anmäla deltagare, men det är väl påskhelgen som förskjutit det och även att tävlingen är på söndag för ovanlighetens skull.

19.15 i kväll träffas vi BBK och Kinna AK för att fixa med det sista, allt ser bra ut så det ska väl gå smärtfritt.

Jag har lovat ett par klubbar att de kan komma in före 19.00 med anmälningarna, verkar som ytterligare ett par klubbar har tagit sig den friheten.

Bilden är från en invägning, inte så bra kvalitet, men viljan var god.

Ja, ja, huvudsaken är att de väger in på söndag.

Nästa bloggtillfälle blir på tåget före Köpenhamn.

Då har resan börjat....