Efter att  historien om Skotten Mac gått i mål fick jag en utmaning;

Skogsfrun undrade om jag kanske ville starta ”en långkatekes”.

Jag gör det och sänder en utmaning till Smeden.

Snickra ihop en Limerick, sätt den över nedanstående och lägg ut paketet på din blogg,

Skicka utmaningen vidare.

Skulle någon i kedjan få skrivhäfta, så stjäl (dock inte bland de nedanstående) en i stället för att bryta.

Flanören…

En grönfingrad gratisbloggare från Nabben*

på att anta utmaningar var en snabb en 

skickade den vidare ut i cyberspace

med en önskan att det blir nåt efter vejs** 

till alla som ställde upp räckte han labben. 

*Nabben är ett f.d torp på Tolkens östra sida, mitt emot Sundholmens slottsruin.

Idag ryms på torpets tidigare marker, en samfällighet om 33 tomter. Från början avsett för fritidsbruk, men nu har runt halva antalet omvandlats till åretruntboende.

** efter vejs  är norska och översätts: efter hand.

Malena, ta inte illa upp för sällskapet, men du förstår innan du läst färdigt.

Jag har en bekännelse att göra, min lite nedgörande inställning till melodifestivalen, skulle jag vilja revidera på två punkter.

Malena Ernmans låt "La voix", tycker jag är bra, så bra så att jag till och med skulle vara lite stolt om den blir svenskt bidrag I Moskva.

Även Caroline af Ugglas låt, "Snälla snälla" går an, men det beror väl på att jag tycker om af Ugglas härliga utstråling. Hon är sig själv i motsats till alla dessa postorderförpackade artister.

Bankfiffel

Vad gör dom på banken efter tre?

Nu vet vi, dom gör bonusar till lön.

Hur fräcka är dom egentligen? När kommuner, företag och privatpersoner har ett litet helsike, ja en del har stora helsiken, då fläskar man på i "Pärlan i Wallenbergsimperiet".

Länge levde familjen Wallenberg under devisen: "Finnas men inte synas".

Nu verkar det tvärtom.

Med VD:n Annika Falkengren i spetsen, tillskansar man sig lönehöjningar på 10-25%!

Inte från undersköterskenivå, utan från redan höga löner med 6 nollor efter.

I stället för att ta garantier för bankkundernas bästa, så höjer man ledningens redan höga löner.

De hårt kritiserade bonusarna gjörs om till fast lön.

 Nu kan Annika Falkengren köpa juveler på Ponte Vecchio i Florens, jag tror inte ens hon behöver flyga med lågprisflyg.

Olika äro ödet lotter, lönesänkning på 20% för metallare, höjningar på miljonen till direktörerna.

I valet 1998 sa vi: "DAGS FÖR RÄTTVISA", ta mig katten, ännu mera aktuell idag.

Nu har historien om Macken fått ett slut och myten om sjöodjuret består.

Tack alla inblandade för en spännade läsning.

Scottland inbjuder till mystik. Inte bara sjöodjur, de gamla slotten bär ofta på ganska drypande historia.

Under inverkan av en Malt, kan tankarna lätt flyga iväg. där fantasin avlöser verkligheten.

Lägg märke till den svarta fläcken till vänster i bild och vattnet som rörs upp vid sidan om.

Motivet är hämtat utanför Oban, på Scotska västkusten.

Skulle kunna tala för att det finns fler sjöodjur.

Hos oss är stjärtmesen ovanlig.

Kommer fram nån enda gång vartannat år sådär.

Nu har den varit här igen och fastnade på bild.

Nu är det snart dags att ta fram Dahlierötterna, driva dem, så att man får en lång blomning.

Rötterna kan se uttorkade och skrumpna ut, men det kommer skott.

Även dags att stoppa frön i jord. Jag sår frön från egna Dahlior i år, i rent experimentsyfte.

Förra årets köpta frö gav fina plantor.

Dahlior ger inte samma blomma tillbaka, utan kan komma med stora överraskningar. Man får hoppas på försynen. Efterhand lär man sig vilka som ska pollinera varandra för att det ska bli önskat resultat. Men jag låter naturen sköta sig själv.

Ska väl ha ner ett antal andra frön med. Det som behöver sås riktigt tidigt, som bl.a Purjolök, brukar jag köpa plantor av. Det är inte värt att värma upp växthuset redan i februari, för några få plantor.

Har även slutat så Tomater, det är bättre att köpa. Det blir tillräckligt under konstbelysningen inne i April ändå.

Men Astrar, Tagetes, Sommarrudbeckia samt ett antal kryddväxter blir det trots att Italienresan kommer emellan. Får sätta hoppet till barnen, att de fixar vattning och omsorg när vi är borta.

 Basilika brukar jag ha i 2-3 rymliga lådor i växthuset hela sommaren. 2-3 skördar ger både färsk och för infrysning förutom till Pestosås för hela året.

Direkt när vi kommer hem så sår jag stratifierade luktärter. Jag lägger dem i blöt i något dygn eller tills de börjar svälla, sen sår jag i lådor som får sig en frostknäpp i frysen ett dygn eller två. Jodå, de brukar gro bra.

I början av maj sår jag Solrosor, Krasse, Pumpa, Melon och kanske nåt annat som faller på. Allt åker ut i landen, när frostrisken är över i början på juni. Men det har inte varit någon riktig ordning på järnnätterna de sista 15-20 åren.

I början av juni sår jag tvårigt, som t.ex Stockros och Fingerborgsblomma liksom förnyar en del perenner från frö. Till många av dom samlar jag frö under sensommar och höst.

Under tiden har det kommit ner lite grönsaksfrö efter hand.

Nu är bästa tiden, bara planer, innan misslyckandena grinar en i ansiktet. För all del, det brukar gå bra, men en regnig sommar kan förstöra t.ex pumporna.

Gårdagens höjdpunkt blev Jonas Sjöstedts presentation, på Hagabion, av sin bok, "Masthugget Moskva Madrid.

Hagabion var mer än fullsatt. Det var knökat som man säger i Göteborg.

Jonas har ju suttit i EU-parlamentet för Vänsterpartiet, men bor nu i New York, är hemmaman och sköter tvillingarna Pål och Greta 1,5 år.

Mellan hemmamanssysslorna har hunnit med en hel del annat, bl.a skrivit en bok om Greta och Bengt Segersson.

Det är en svensk 1900-talshistoria, svensk arbetarrörelsehistoria om två vänstermänniskors uppväxt och livsöde.

Från Gretas uppväxt på det fattiga Masthugget till hennes kurirverksamhet i Europa i kampen mot nazismen.

Maken Bengt som deltog i Spanska inbördeskriget på republikens sida, i den internationella brigaden. Tillbringade andra världskriget i arbetsläger.

Har själv vid flera tillfällen haft nöjet att ta del av Bengts äventyr vid möten och andra sammankomster.

Svårigheterna att få jobb efter kriget, med deras bakgrund. Svartlistade.

Men boken handlar även om mycket glädje i livet.

Glädjen i det enkla.

Boken är en direkt återgivelse av 70-80 timmars intervjuer på band med Greta och Bengt.

Boken är utgiven på Karlssons förlag.

Jan Hammarlund var med och spelade och sjöng mellan högläsningar ur boken.

Dagens höjdpunkt var ändå, när 94-åriga Greta rappade Jolly Bob. Eller "Jolly Bobade" som hon själv säger.

Helt outstanding, denna 94-åring som rör sig smidigt och rappar på omisskänlig Göteborgska.

Jonas och Greta fick signera 100-tals böcker under eftermiddagen.

Bengt är död sen styvt 15 år tillbaka.

Vi ska ha heldag i Göteborg

Inget roligt resväder, blötsnö och spårigt på vägen

Vid den här tiden på året blir det ingen reda med snöandet, någon decimeter smälter fort bort.

Matmässan håller till i Eriksbergsvarvets gamla(nyrenoverade) lokaler. I Göteborgsmun hette detta ”Torpet”, när det begav sig och man tillverkade båtar vid tre varv i stan.

Vi har varit på mässan tidigare, så vi visste ungefär vad som väntade oss.

Förra året fick Flanören inhandla ett vinpass, som gav tillgång till 5 sorters vin ur de olika montrarna.

Eftersom vi skulle på bokpresentation på eftermiddagen fick det bli en vit dag.

Särskilt roligt var montrarna för Hallandsmat och ”Smaka på Västsverge”. Där fann man regionens specialiteter och som överallt annars så kunde man just smaka.

Vi skulle egentligen äta lunch, men efter varvet på mässan, så blev det nåt ytterst lätt, choklad, korv och skånk, rökt korv, sill på knäckebröd, all ost m.m tar plats dit det kommer.

Märkligt fenomen, ju mer globaliserad som världen i övrigt blir, så vill vi ha lokal mat.

Detta borde ju rimligtvis ha ett skäl, och ge anledning att syna globaliserarna lite mer.

I alla fall globaliserade fiskpinnar som är mer beresta än en ensamstående tvåbarnsmamma i Bergsjön.

Årets mässa var i hög grad förpackade varor, rökta skånkar, plastad ost och presentförpackad tapenade.

Mycket på en sån här mässa är lullull för uppkomlingar.

Bland allt det vacumpackade och inplastade kunde man bl.a se rejäla AGA-spisar.

Mycket designade prylar i årets färger, som man köper minst lika funktionellt på COOP för 1/3 av priset. Ja t.o.m ännu billigare i, de av hustrun hett eftertraktade, ”billiga lådorna”.

Men ögat får sitt och vi kommer ju allt mer att efterfråga upplevelser, och en upplevelse var det definitivt.

Men jag vet inte om vi fick valuta för 130:- i inträde.

Den rafflande berättelsen om Macken fortsätter.

Blev inget fiske i går, dagen förflöt med annat.

Ostlig, ganska hård vind är aldrig bra fiskeväder så jag avstod.

Idag hade det mojnat och vridit om lite, så jag tog chansen.

Men inte blev det nåt, förutom en liten stackare, som kastade sig av, metern under isen. Lika bra det.

Var trots allt ganska många ute, bl.a ett par gubbar som högt och ljudligt framför sin pulka diskuterade på äran och hjältarnas språk. Ja det tillhör den finsk-ugriska språkgruppen.

Inte var det särskilt njutbart heller, råkallt och termometern visade 0,7 grader. Men det är väl såna här dar som gör att man uppskattar de soliga.

Verkade inte som nån annan fick nåt heller. Förflyttningar hela tiden. Inte ens på "11-metrarn" verkade det ge nåt. Ja, vi säger "11-metrarn", men det är ett helt annat djup. Lite desinformation för att få ha det i fred, särskilt om sommaren, från båt, kan stället ge fina fångster.

Hustrun kände inte för att gå ut på sparken idag, så det blev kaffe och semla när jag kom hem.