Fredag eftermiddag. Tänk vad det längtas.

Jag tycker att fredag eftermiddag har blivit mer efterlängtad med åren. 2 dagar ledigt, om inte brottning, politik och släktlojaliteter ställer till det.

Inte så många fredag eftermiddag kvar nu. 6 stycken närmare bestämt.

Undrar om man längtar efter fredag eftermiddag lika hett när man blir pensionär?

Tror inte det, men vi får se.

Var på Wollmars fiskeutrustningsbutik och köpte Maggots inför helgens isfiske.

Det slank med ett ABU pimpelspö, storlek 2 också. Det var sista spöet i butiken, ABU har slutat tillverka dom.

Återstår att se om andra änden svarar upp, tillräckligt stora fiskar för det kraftiga spöet.

Jag har laddat med balanspilkar.

Tolken kan bjuda fin Gös, skulle inte sitta fel med en vintergös.

En mycket bra matfisk. På sensomrarna brukar jag söka den på trolling. En och annan brukar det bli.

Sparkarna ska få bekänna färg i helgen. Vi planerar långturer både lördag och söndag.

Var nere vid sjön och kollade istjocklek, 20 cm, och framkomlighet med sparken. Det var bättre än väntat och när blankisen är borta, så behövs inga dubbskor.

Men först ska vi klara av På spåret och Skavlan.

Har lagt till min första länk idag.

Det är Bodil Malmstens blogg ”FINISTERE”.

Förutom att jag med nöje läser hennes böcker, så har hon en småtrevlig blogg.

Blandar allvar och lite mindre allvarligt, där hon sitter vid sin Atlant.

Irriterar sig över Esplanadbygge utanför husväggen eller maktfullkomlig teleoperatör.

Uppvuxen i ”Södra Norrlands inland och fjälltrakter” har hon bosatt sig i Bretagne, tidigare i Finistere, nu på en annan plats, med samma Atlant.

Riksbanken sänker räntan till 1% och förståsigpåarna tror att den kommer att sjunka ännu mera.

Ett ganska trubbigt instrument, när efterfrågan på företagens produkter minskar och människorna inte vågar låna under arbetslöshetshot.

Har ibland vid konspiratoriska stunder funderat på om vi kan få minusränta. Vilket rimligen skulle innebära, att vi får betalt för att låna pengar, men får betala för att spara.

Under mina år som metallrepresentant i olika bolagsstyrelser, kom jag i kontakt med begreppet räntedifferenser. Livet har verkligen bjudit på räntedifferenser.

Spännvidden mellan dagens 1% och chocken med 500% några dagar i början på 90-talet, kallar jag för räntedifferens.

I bandomen och en bit upp i åren, var räntan 3%, det var som en lag på det.

Man sparade varje lördag på sin postsparbanksbok i skolan.

Boken fylldes med frimärksliknande klisterlappar, som angav hur mycket man satt in. Sparande var lika mycket pedagogik som ekonomi.

På den tiden var det mycket som bara var så. Dollarn kostade 4,17.

Nyhetsuppläsarna höjde rösten och fick nästan andnöd när den sjunkit till 4,16 eller för den skull stigit till 4,18.

Som barn ville man gärna se den där gyllene sagofoten, guldmyntfoten.

På Jacques Duclos aktiva tid var räntan i Sverige 3%.

Duclos var under flera år den ende konkurrenten till Charles De Gaulle om Frankrikes presidentpost.

Härligt språk franskan, "eminent dirigent".

Vi är inne i årsmötenas tid.

Själv befinner jag mig i det läget att man börjar trappa ner på flera områden, men för att summan ska bli konstant, så ökar aktiviteten på andra. Föreningssverige är inte dött ännu.

Uppdrag, där man börjar bli för gammal avtackas man ifrån och uppdrag som man är tillräckligt gammal för, tillkommer.

Föreningslivet, inte minst idrottsrörelsen tillhör den Sociala ekonomin.

Ideellt arbete, som utförs på fritiden och har mycket hög samhällsnytta.

10-tusentals människor som ser till att våra barn och ungdomar erbjuds en meningsfull fritid, i gemenskap fostras till dugliga samhällsindivider.

10-tusentals, som valt bort Idol och Let´s dance.

Byalag och samhällsföreningar, som i skuggan av indragen service ger liv i bygder och vårdar dess historia.

Pensionärsrörelserna som erbjuder aktiviteter och driver intressefrågor.

Etniskt betingade föreningar, som verkar för att nyinflyttade innevånare ska erbjudas ett bättre liv.

Tillkommer det idéburna föreningslivet liksom intresseorganisationer, allt från fackföreningsrörelsen till Skattebetalarnas förening.

Långt över 100.000 fritidspolitiker från alla partier, sätter kvällar och helger för att Sverige och demokratin ska fungera.

100-tusentals som valt bort Idol och Let´s dance.

Lite tröttsamt, att medias och andras fokusering ligger på några få heltidspolitiker. Föreningslivets allt avgörande insatser på många områden, överskuggas av fantasibelopp i övergångspengar för några få eller lyfter fram nån förskingrande kassör.

Ibland har jag tänkt så här;

Tänk om alla ideella krafter, bara för en vecka skulle begära avtalsenlig lön för den tid man lägger ner, eller ännu värre, upphör med sin verksamhet.

Vi skulle få ett ganska dött samhälle.

Hörde att Kd:s Else Marie Lindgren tagit intryck från Amerika och ville att Fredrik Reinfeldt skulle avsluta sina tal med "Gud välsigne Sverige".

Med eller utan trosuppfattning, är det nog många som undanber sig den välsignelsen, från den mannen.

Alla som nu blir arbetslösa i krisens spår, får känna av Reinfeldts välsignelser i form av lägre A-kassa m.m

Stora delar av svenska småföretagssamheten och deras anställda står inför konkurser, men Reinfeldt har sänkt skatten "för dem som har ett arbete", statskassan dränerad på miljarder som skulle behövts nu.

När fordonsindustrin går på knäna, ja bakhasorna, så tar han bort miljöbilspremien.

Listan kan göras lång, men bästa Else Marie, räcker det inte med välsignelser från reinfeldt?

Kommer ihåg från barndommen att föräldrarna satte ut en havrenek till fåglarna. Vid jul var man särskilt omtänksam. Finns det nån idag som vet vad en nek är?

I stan kallar man det för kärve, en bunt strån med ax på som fåglarna kan äta ur. Idag finns det inga neker, när skördetröskan gjort sitt så balar man halmen, om den inte får falla fritt tillbaka på gärdet.

Så när vi ska mata fåglar idag och det ska man, så är det olika automater och stugor som gäller.

Har helt och fullt tagit åt mig av dem, som säger att man ska börja mata tidigt och sluta sent. In i maj, kan man se fåglar som börjat häcka, men ändå kommer fram till maten. I naturen har det inte blivit några nya frön ännu.

Man blir rikligt belönad med många arter som söker sig till maten. De mer ovanliga hos oss är t.ex Fasaner. Andra än fåglar hittar godsakerna.

Vi har några Rådjur, som vi stänger ute och eljest ser till att de inte gör nån skada på sommaren, som kommer fram. Ja hjärtat blöder så för dem, så till den milda grad att vi ställt ett fågelbord på altanen, så att de kommer åt.

Rådjuren konsumerar stora mängder, äter mer än alla fåglar tillsammans, men det kompenserar sommarens njugghet och samvetet känns lite renare.

Vårens serenader från otaliga arter kompenserar mer än väl räkningarna från "Granngården".

 Bloggpremiär, fast inte. har bloggat tidigare, en politisk blogg.

Här kommer det mera att handla om allätarens funderingar och delgivningar.

Var lite orolig när vi åkte till jobbet i morse, det var mörkt och vi hade inte nån eskort!

Såg diplomaterna på TV igår. Namibias president på besök, fick inte köras i mörker utan eskort(polis) då han löpte risk för att råka ut för stråtrövare och vägpirater. Allt enligt den Namibiska protokollchefen. Tala om kulturkrockar. Intills nyligen fullständigt främmande för oss, men övernattare i husbilar efter våra vägar har ju börjat få ovälkommna gäster.

Verkar som vintern ska stanna, närmaste veckan ska ge minusgrader.

Kommande helg kanske kan bjuda på isfiske, har inte varit på än.

Vi ställde ned sparkarna efter nyår, men de har bara kommit till grannars användning när de har velat ha en sparktur.

Helgerna har, blåst eller töat bort, om de inte varit upptagna för annat.

Behöver köpa nya Maggots, de gamla har förpuppat sig trots kylskåpsförvaring.

Bilden ovan, är från en vacker sommarmorgon, samma sjö, Tolken, fast nu är det is på den.